Jag har tagit julledigt och stängt Solglimten fram till onsdag, 28 december. Sitter och funderar lite över jul, traditioner o varför det blir en så stressande tid för många. För vissa är det den bästa tiden på året, för andra den värsta. På samma tillställning kan det finnas en som stortrivs och en som längtar hem, bort, till nåt annat. Det kanske är våra förväntningar och bilden vi målar upp, kollektivt och individuellt, som gör högtiden svår. Kanske är du en av dem som älskar julen och inte förstår mig alls. Tänk, vi är så väldigt olika och ändå så lika. Jag skulle tro att vi alla längtar efter en självklar gemenskap, där vi är fria att vara de vi är. Och den gemenskapen blir särskilt efterlängtad vid jul.
Det är nu dan före dan före dopparedan och vi närmar oss en högtid som enligt mig är väldigt dubbel…
Det är en tid för att komma tillsammans, att känna gemenskap och hopp. Men julen har också kidnappats av köpkommers och att allt måste vara ”perfekt” (vad nu det är), vilket stressar istället och skaver troligtvis hos flera för bristen på det genuina och äkta. Det blir mer en fasad att leva upp till under julen. För många innebär även julen väldigt mycket resande, för att vara lite här och lite där. Barn till föräldrar som beslutat att dela på sig vill vara rättvisa och vara på båda ställen, helst samtidigt.
I juletid är det som att det som skaver i kroppen höjer volymen och blir extra tydligt just då. För den som upplever ensamhet, blir det än mer påtagligt under julen. Barn som lever i en otrygg familjemiljö fasar över en längre ledighet där julstämningen är något helt annat än det vi tänker oss. De familjer i fattigdom eller med knaper ekonomi som vill ge sina barn allt de önskar sig, men inte kan. Föräldrar som behöver jobba över julen, eller som kanske helt enkelt inte orkar göra jul och barn som inte har några särskilt lyckliga traditioner att berätta för sina kompisar om. The list goes on…
I ljus blir mörker synligt, så i det ljusaste av ljus lyses det mörkaste mörker upp. Samtidigt som det är den lyckligaste tiden för många, så är det den svåraste för andra. Eftersom vi alla hänger ihop på något vis, så känner du kanske av detta nånstans. Undermedvetet om inte annat. Tänker att det är helt ok. Om du upplever motstridiga känslor som är svåra att sätta ord på, så ha med dig det. Det är inget fel på dig och det du känner. Allt är ok. Det är fullt möjligt att känna både sorg och glädje, samtidigt. Det är åtminstone något jag själv upplevt och det kan kännas förvirrande, men utan det ena kan inte det andra existera.
Det här var inget som jag överhuvudtaget tänkte på när jag växte upp. När jag var liten hade jag den stora förmånen att få fira precis såna magiska jular som vi föreställer oss. En promenad till farmor & farfar för dopp i grytan en stund och sen hem efter Kalle Anka. Mysa i stallet hos hästarna och bara umgås. Julklappsstund runt granen. De senaste 10 åren har jag haft ett mer komplicerat förhållande till julen. När familjen ruckas på så ruckas även traditioner och efter några år började jag att fråga mig vad JAG ville, hur VILL jag tillbringa julen? Det resulterade i tre julaftnar som volontär hos Svenska Kyrkans firande. Det kändes givande, gav mig mening och julstämning. Minns särskilt tacksamheten hos en drygt 90 år gammal man som kom uppklädd i sin finaste stass. Som innan han gick hem tog mikrofonen och tackade för den bästa julen nånsin. ❤ Eller herren i rullstol som skulle fira sin första jul efter att hustrun gått bort, som kände sig vilsen och till en början var lite vresig. Efter julmat, trevligt sällskap vid bordet och lite sång lyste han som solen själv. Nästkommande år kommer han tillbaka i följe med sin bordskompis från året innan och jag blev alldeles rörd & varm i hjärtat. Tänk vad fint det kan bli när vi tar mod till oss att göra något som känns obekvämt. ❤
Just nu är det bästa jag kan tänka mig en lugn dag hemma med min lilla familj och bara umgås, ta en promenad, tända ljus och brasa, äta gott och kanske spela nåt spel. Väl medveten om att det i mångas ögon kan upplevas som tråkigt, så för mig finns det stora i det lilla. Och jag tänker att det viktigaste är att lyssna till sig själv, även på jul när det kanske finns som mest förväntningar utifrån. Hur önskar JAG fira jul och hur skulle det kunna gå till, vilka möjligheter har jag?
Vilka traditioner är viktiga för dig, att bevara? Vilka har gjort sitt och görs bäst i att släppa?
Jag önskar dig en varm, genuin, avslappnad och särskilt GOD JUL på ditt vis! ❤
Ljus och kärlek!
Anneli
Senaste kommentarer