En annan verklighet

Jag har tänkt på det här med verkligheten… Vad betyder det egentligen? 😏

Vilken verklighet lever du i, är ju ett uttryck som jag har hört sägas av någon som kanske tycker någon annan verkar vara helt ute o cykla. 
Men kanske är det så, att vi alla är ute och cyklar i olika verkligheter OCH att verkligheten kan skifta flera gånger under dagen. Ja, inte fysiskt kanske för där finns såklart vissa begränsningar. Men upplevelsen av den. 

Efter en massage för en tid sen så välkomnade jag kunden på bänken tillbaka till verkligheten… Ja, för det är lätt att sväva iväg under en behandling – det kanske du också märkt. 😊
Svaret jag fick väckte mig litegrann och gav mig uppslag till veckans blogg. ”En annan verklighet” var svaret. Efter massagen var det alltså som att verkligheten blivit lite annorlunda… När spänningar släpper, när smärta avtar och kroppen mjuknar – ja då blir det en annan verklighet att leva i. Spännande, eller hur!?

Verkligheten är alltså beroende på hur vi upplever den. Så vad är verkligt egentligen?

Att fly verkligheten

När jag bodde i Manila, på Filippinerna, så upplevde en vän till mig att jag ”flydde verkligheten”. Det följde med mig och jag funderade på det. På ett plan hade hon kanske rätt. Kanske flydde jag den verkligheten jag upplevde hemma i Sverige innan. När tanken snurrade runt i mitt huvud så satt jag i en Jeepney mitt i Manila. En jeepney är ett äldre militärfordon med ingång bak och öppna fönster, där man sitter mittemot varann som på två soffor av det smalare slaget. Min längd och (på den tiden) blonda hår var en ovanlig uppenbarelse för filippinarna och jag hade motvilligt vant mig vid deras stirrande blickar. Det var också extra ovant för dem att jag åkte i en Jeepney, det lokala transportmedlet. Om min uppenbarelse var ovan för dem, för filippinarna i och utanför fordonet jag satt i, så var det som jag beskådade utanför fordonet väldigt ovan för många i Sverige. Det jag såg var mångas verklighet. Och det var min verklighet, då. Inte att jag levde som dem, men att det var vad jag såg just då utanför Jeepneyns öppna fönster. Så det var högst verkligt i mina ögon! Högst verklig verklighet att se familjer leva ute på trottoarer med avgaser som en ständig följeslagare, barn leka mitt i trafiken och familjer som sov tillsammans på hårt golv i den otroliga värmen. Det kändes inte just då som att jag flydde verkligheten, utan mer som att min upplevelse av den var verkligare än någonsin. Luften, lukten, ljuden… Det var väldigt närvarande.

Själv levde jag betydligt mer lyxigt! En stor lägenhet med panoramafönster, med aircondition (som oftast fungerade) och nästan alla bekvämligheter vi är vana vid. I vår verklighet. Det är kontraster när att komma nära en annan fysisk verklighet så påtagligt.

Hur det än ser ut på utsidan, kan det ändå vara så att barnen som lekte på gatan, i smuts och avgaser, upplevde sin verklighet som lustfylld…? Åtminstone emellanåt? Jag vet inte. I mina ögon och från den verklighet jag kommer ifrån så gör det ont i hjärtat. Men hade jag växt upp nära mina syskon och föräldrar, i den miljön, och inte vetat annat så kanske jag hade upplevt det annorlunda. Vad tror du?
Vad jag märkte var åtminstone att de flesta filippinare jag mötte verkligen hade sitt barnasinne kvar.

Svårt att se en annan verklighet

Jag tänker att det är svårt att se en annan verklighet förrän vi är där. Att gå med smärta och värk i kroppen kan göra att verkligheten upplevs en aning bister, hur positivt sinne vi än försöker ha. För många är det svårt att tänka hur verkligheten skulle vara UTAN smärta, utan värk, utan sjukdom osv. Först när vi tagit oss genom och ut till en ny verklighet förstår vi på riktigt och kan se tillbaka på hur vi mådde då.
Många går runt med ständigt obehag av någon sort, återkommande nackspärr eller ständig värk i axlar/nacke/rygg t.ex. och tänker att det är så livet är. ”Jag ska inte klaga. Det finns dem som har det mycket värre.” Och ja, så är det ju. Hur jävligt vi än har det så kan vi alltid hitta någon som har det liiiite värre, vad nu det är – eftersom det är beroende på hur vi upplever det.

Är det klokt dock? Att ständigt förhålla sig till dem som har det värre, i vilken riktning tar det oss? Vad skulle ske om vi istället skiftade fokus och nyfiket studerade dem som verkade må bra? De som kanske inte ser ut att ha hela checklistan ibockad på fina prylar, statusjobb osv – de kan ha det, men de har ändå något grundat ”må-bra-mående” över sig. De är avslappnade i kroppen, håller sig lugna i stormen och dansar som att ingen ser i sin glädje. De verkar liksom uttrycka hela sig. Hur kommer det sig? Vad har de gjort, hur lever dem, hur tänker dem osv. Hade inte DET varit något att nyfiket utforska, istället för att jämföra sig med dem som är sjukare. En tanke bara.

Går jag till mig själv, och tänker tillbaka till när jag var fullt upptagen med att ha bråttom ständigt. Bråttom till jobbet, på jobbet, inte så mycket hem från jobbet för då var jag som regel slut och klockan var mycket. Men mestadels denna bråttom-stress, att gena över rödljus och hitta snabbaste vägen vart jag än var. Utan att stanna upp och känna efter eller tänka efter, för det fanns så mycket att GÖRA hela tiden. Pengar rullade in, semester kunde jag åka på (om tiden fanns) och jag spenderade en hel del pengar på att äta ute. Det blev efter en tid otroligt tröttsamt och var svårt att hålla uppe denna fasad och detta tempo. Men min verklighet var ju denna. Jag såg ingen annan. Kunde inte förstå hur folk runtomkring mig hade tid med att träffa vänner och orka hitta på ”roliga saker”. Visst det gjorde jag också det ibland, men eftersom jag var så trött så var det mer ett jobb än att faktiskt vara roligt och energigivande. Just då såg jag inte hur min verklighet skulle kunna vara en annan. Klart jag hade vänner som uttryckte oro på olika sätt, men jag ignorerade och tyckte att de fattade ju ingenting. Tills en dag när jag inte längre hade något val…

Kroppen vägrade, brakade och sa STOPP. Då blev DET till en annan verklighet. En väldigt väldigt trött sådan och totalt urlakad. Under en lång tid klarade jag inte av några inputs, inga böcker och inget ljud. Allt tog på krafterna. Ofta fann jag mig bara stirrandes ut i ingenting. Kan låta deppigt det här och sorgligt. Det var det inte, jag var bara SÅÅÅÅ trött. Upplevde mig inte deprimerad, däremot kom sorgen emellanåt. Sorgen över den tidigare versionen av mig som var så levnadsglad, full av energi och äventyrlig. Jag insåg ganska snabbt att det inte fanns en väg tillbaka, utan endast en ny väg – framåt. Framåt, till en annan verklighet än den jag var van. Så på ett sätt blev det så småningom en lättnad, när murarna och fasaden rämnade så blev jag fri från det fängelse som jag befunnit mig i under en tid. Fängelset som endast jag själv hittat på i mitt inre. Det tog ett tag såklart och det är en känslomässig process att ta sig genom för att komma ut till en ny version. Tänker på fjärilen som går från puppa, larv och sen till fjäril. Nog tusan måste det vara en resa att förändras så radikalt. Samma för oss. Det kanske inte syns på utsidan, men det märks och det känns definitivt på insidan. Utifrån är det dock lätt att möta motstånd i en sån här process. Det är helt naturligt för plötsligt är du annorlunda mot hur de är vana att se dig. När du förändras så förändras delvis också deras verklighet. Det kan skava i dem, deras inre kanske pockar på om en önskad förändring, som de inte vågat eller vill se. Spännande det där, men vi är alla ett och speglar oss i varann. Så om du möter någon som blir triggad av dig, så har det inte med dig att göra. De blir varse om ett inre skav som de behöver kika på. Vi blir endast triggade om det som vi blir triggade av finns i oss själva, och är oläkt. Finns det inte så berör det oss inte. Det kan vara en hjälpsam tanke att ha med sig, att bli nyfiken på och se om det är möjligt att upptäcka en annan verklighet… igen.

Väcker det frågor eller funderingar i dig? Varmt välkommen att höra av dig!

Är du nyfiken och vill nosa på en annan verklighet tillsammans med mig, så välkommen att hänga med onsdag 31 maj på min Self-Healing & Energy Workshop – helt for free!! Anmäl dig här, helt kostnadsfritt!

Önskar dig en fortsatt härlig fredag!

Ljus & värme,
Anneli

Let Your Sun Shine