Det är nu tidig morgon i början på maj och solen lyser utanför Solglimtens fönster. Det är ett speciellt ljus det där vårljuset. Det är så mycket livsenergi i just detta ljuset, som att det verkligen vill säga att NU är det dags att vakna. Solen säger det både till naturen och till oss, för vi är ju också en del av den. Naturen. Även om vi många gånger kanske glömmer bort det i den verklighet vi skapat oss, långt bort från det naturliga som vi alla människor tidigare var en del av. Oavsett om vi är långt bort från naturen eller ej, så är vi ändå en del av den. Av skapelsen. Solen säger därför även till oss att, Vakna och börja leva.
Vinterdvalan är över och det är dags att tända upp ljuset inom oss. Detta kan vara en lite smärtsam process, kanske behöver ljuset stuva om inom oss för att få plats. Som att det är fullt i alla lådor och vi behöver rensa ut gammalt, för att ge plats för nytt. Precis som luftballongen så behöver vi släppa på det som tynger för att lyfta. Att hålla kvar vid tyngderna kräver betydligt mer luft i ballongen, och oss själva. Det tar på krafterna och blir ohållbart i längden. Att släppa tyngden kommer inte bara hjälpa oss att hålla längre, utan även lyfta högre. Och det vill jag reflektera lite kring idag… Att fortsätta framåt, uppåt, vidare.
Olika förutsättningar
Oavsett vilka förutsättningar vi har här på jorden så har vi ändå alla en förmåga att växa. Den förmågan är samma för alla. Vi kommer stöta på olika hinder på vägen som utmanar oss i vårt växande. Utan hinder hade vår drivkraft att växa troligen inte varit så stor. Träden behöver vinden för att bygga starka rötter. Vi människor behöver lärdomar av olika slag för att växa, för att lära oss att stå stadigt i oss själva. Som småbarnsförälder har jag ofta en önskan att skydda min dotter från ALLT. Jag vill bära smärtan åt henne, vill inte att hon ska lida. Samtidigt, så är det en del av livet. Glädjen finns inte utan Sorgen och Smärtan. Hon har kommit hit för att leva sitt liv och på den vägen behöver också hon utmanas för att växa. Precis som jag har gjort och gör, precis som du blir utmanad för att växa. Sen är det alltid upp till oss hur vi väljer att se det och göra med det. Vi kan stanna i motgången, älta och stångas i den. Eller så kan vi modigt välja att se det som en lärdom och ta reda på hur vi kan fortsätta framåt.
Oavsett om du är sjuk eller frisk, otränad eller multiatlet, luspank eller stenrik osv så har du ändå olika utmaningar, för att du är människa. Kanske t.o.m. samma utmaningar, just för att du är människa. På insidan kan längtan vara detsamma, även om de yttre förutsättningarna ter sig olika. För någon som har det svårt ekonomiskt kan fortsätta framåt vara att be om hjälp, för någon som är stenrik kanske det är att hjälpa. Även om allt verkar bra i det yttre, så kan det inre storma. Att fortsätta framåt kanske kan vara att börja sätta sig med den inre oredan, börja meditera eller ställa sig frågor om vad som är viktigt. Vad är det som skaver? Det kan vara nog så läskigt att ställa dem frågorna just för att innerst inne säger skavet att det är dags för en förändring för. Om det är något vi är rädda för vi människor, så är det väl just det. Förändring. Trots att det är det enda konstanta här i livet, just förändring. Förändringen skapar också rörelse, en möjlighet att fortsätta framåt. Ibland kanske det känns som steg bakåt, men var förvissad om att det är ditt sätt att ”ta sats” för att sen ta flera steg framåt. Lite som en straffskytt i fotboll som stegar bak, för att sen sätta fart och sparka in bollen i krysset. Utan avsatsen hade troligen skottet blivit lite fjuttigt. Så det som du upplever som baksteg, eller utmaningar – varför händer det här mig – det är din ansats till att sätta bollen i krysset.
Tacksamhet
Ibland kanske utmaningarna hopar sig och det är svårt att se både bollen och målet framför dig. En viktig nyckel är då att välja tacksamhet. Skitsvårt i just den stunden, jag vet! Oavsett hur mörkt livet ter sig, så tror jag att åtminstone du som läser mina rader kan hitta någon liten strimma av ljus. Det kan vara att andas frisk luft, att ha kläder som värmer, en säng att sova i, att kunna gå, att känna dofter av våren, lyssna på vacker musik osv. Det är så lätt att trilla ner i de svarta hålen och vi behöver det med, för upplevelsen och lärdomen som vi möter där. Att stanna där för länge är dock inte särskilt gynnsamt. Att lägga en hand på hjärtat och verkligen tacka för det som du genuint känner att du är tacksam för, det väcker upp ditt inre ljus igen. Eftersom allt vi upplever på utsidan är en direkt spegling av vår insida så är det A och O vilka tankar vi väljer, vart vi riktar vår uppmärksamhet. Det handlar inte om att ignorera eller nonchalera det som är jobbigt, det finns där för att vi ska lära oss och sen fortsätta framåt. Tacksamhet är en nyckel på vägen framåt. Hittar du absolut ingenting som du är genuint tacksam för, så börja med det basala och träna dig i tacksamhet varje dag. Skulle det bli samma sak varje dag, låt det vara så. Efter en tid kommer det komma mer. Det vi vattnar, det växer. Så även tacksamhet. Känslan av tacksamhet hjälper dig definitivt att fortsätta framåt. ❤
Vips en dag, så börjar du skymta bollen och dina steg framåt ökar. Stegen kanske tvekar ibland, men till slut ser du målet och även din beslutsamhet kanske ökar. Till slut så VET du att bollen ska in i mål. När målet är gjort kommer den här cirkeln börja om igen, på något sätt. Det kommer en ny avspark, du kommer leta upp en ny boll och ett nytt mål. Precis som en duktig fotbollspelare så blir det lättare och lättare ju mer vi tränar. Ansatsen kommer inte upplevas lika jobbig varje gång. När vi lärt oss att bemästra de svarta hålen, när vi håller i tacksamheten och låter vårt inre guida oss så kommer vi bli snabbare i ansatsen mot bollen. Fler och fler bollar kommer sitta i krysset.
Jag vet inte om den här liknelsen med fotboll resonerar med dig. Själv har jag spelat fotboll många år och jag kan också se att många är bollarna jag missat för att mina lagkamrater trott mer på mig än jag själv. Livet tror på dig och ibland kan passningen kännas hård, men med träning kommer du uppleva hur livet jobbar för dig och visar vägen fram. ❤
Många var också målen jag missade att göra för att jag istället såg hindren i vägen, målvakten, försvararna eller stolparna. Några mål minns jag alldeles särskilt tydligt, för jag VISSTE att nu sitter den. Jag såg enbart målet, luckorna runt innan nämnda hinder – det fanns inga hinder i mitt medvetande och jag var i full närvaro. Det var häftigt och det är häftigt att minnas tillbaka, för precis så är det. Full närvaro och att se möjligheter ger betydligt bättre chans att slå bollen i krysset.
Vad du än gör, fortsätt framåt
Inspirationen till dagens tankar kom från Sofia Sivertsdotters bok Ord för dagen, där hon 3 maj skriver så här:
Martin Luther King sa:
”Om du inte kan flyga, spring.
Om du inte kan springa, gå.
Om du inte kan gå, kryp.
Vad du än gör, fortsätt framåt.”
Vi har alla olika resor att göra och
olika förutsättningar för att göra dem,
men vår inbyggda förmåga att växa är jämlik.
Ibland känns livet svart, men vi kan finna det som glimmar.
Ibland trillar vi och slår oss, men får oupphörligt gåvan av lärdom om vi väljer den.
Ibland blir vi högmodiga och tappar vår mänsklighet,
då blir ett fall en gåva in i tacksamhet för det vi har just nu.
Hjälp mig idag att fortsätta framåt,
oberoende av hur nuet eller mina omständigheter ser ut.
Om jag ligger ned, låt mig sätta mig upp.
Om jag har trillat, låt mig ställa mig upp igen.
Om jag flyger, låt mig lyfta högre.
Önskar dig en solig och härlig helg! ❤
Ljus & värme,
Anneli
Let Your Sun Shine
PS. Har du sett inbjudan till min kostnadsfria Self-Healing & Energy Workshop online?
Låter det spännande så kan du läsa mer och anmäla dig här: https://www.subscribepage.com/selfhealing Välkommen!
Senaste kommentarer