Retreat, kanske är det Reträtt på svenska egentligen. Eller är det kanske olika saker? Reträtt, att dra sig tillbaka. För mig är det tydligt att jag behöver dra mig tillbaka emellanåt. Att ge mig själv en retreat, för att möta mig själv djupare och tydligare se vad jag behöver göra framåt. Det är så lätt att bli knuffad i den riktning omvärlden vill se en gå, tänk om det inte alls är MIN väg… En retreat hjälper mig se vad som är mitt och vad som är andras.
I början på veckan så var det precis vad jag gjorde. En reträtt. Jag gick till skogs, bodde ute i en fantastisk hytt utan vatten eller el. Behovet att dra mig undan har kallat ett bra tag men jag har inte lyssnat. Förrän nu.
Sakta ner för att gå snabbare fram
Vet du vad jag kommit på?! Kanske kan det faktiskt vara betydligt mer effektivt att sakta ner för att gå snabbare fram. I vår strävan framåt så hindrar vi oss själva, när vi ständigt pressar på. Om vi istället saktar ner, vilar, tar till eftertänksamhet så kanske vi i själva verket skyndar på processen.
Att tillåta sig att sakta ned, hjälper en faktiskt framåt. Att bara streta, eller pressa sig i sin strävan efter önskat resultat – det håller inte. Sakta ned för att få en överblick, tänka och känna efter. För att ta ut en riktning – DET tar oss snabbare fram. Det blir mer pricksäkert, till dit vi önskar, eftersom vi tillåter oss att checka in och se hur vi har siktet inställt egentligen. I vår längtan framåt.
Kanske även i en promenad, beroende på hur lång vi tänkt oss. Och livet, jag tänker mig det som en låååååång promenad. Under en lång promenad tar även de allra minsta stegen oss framåt. Kanske märker vi dock effekten av dessa små mini-steg först en stund senare. När vi till slut tagit oss uppför den långa backen och kan se tillbaka för att njuta av utsikten från toppen.
Att mötas
En retreat är alltså ett sätt att möta mig själv. När jag möter mig själv så har jag lättare att möta andra. För många gånger ser jag i andra vad jag ser i mig själv. En klok vän säger ofta; it takes one, to know one. Alltså, hur jag mår på insidan avgör så ofta hur jag ser på andra. Möter jag mig själv i mina behov, så kan jag också möta mina medmänniskor i deras behov. Även om de skiljer sig från mina.
Kroppsnärvaro
För mig handlar en retreat alltså mycket om att landa. Landa i mig själv och landa i kroppen. Att bli närvarande i kroppen, leva med min närvaro i kroppen. Bli mindful. Grunda och vara närvarande i varje rörelse.
Har du mött en människa med full kroppsnärvaro? Jag tror du kan uppleva skillnaden på ett möte där någon är helt närvarande eller inte. Att leva genom kroppen som vi har fått i detta liv är hemligheten med att vara människa. Den mänskliga varelsen är fysisk, det är genom kroppen vi skapar och manifesterar våra idéer.
Vi är dock mer än den fysiska kroppen och det är så lätt för oss att fly från kroppen när livet utmanar oss. När det känns för mycket så checkar vi ut, skyller ifrån oss på andra, slår på oss själva eller tar till en flykt av något slag. Kaffe, teve, tidningar, socker, alkohol, shopping… vad som helst så att vi slipper känna. Men vet du vad, livet känns. Det är det som är livet. Att känna.
Be om hjälp
Ibland kan det kännas på tok för mycket, som att det inte går att hantera. Kanske känns det som att kroppen ska sprängas. Jag fattar det. När det blir för mycket att hantera på egen hand, så finns vi till för varandra. Vi människor behöver varandra. Vi behöver speglas för att känna igen oss själva, för att bli sedda och bekräftade för dem vi är. Det är läkning att tillåta sig att känna, att uppleva alla känslor få röra sig i kroppen. Inget är för evigt. Vi består till mesta del av vatten och kan vi låta vattnet förbli flytande, så har vi lättare för att låta känslorna vara som vågor. Vågor kommer och de går.
Retreat kan utmana
Att ge sig själv en retreat och stänga av alla distraktioner för en stund kanske kan mötas med motstånd i dig själv. Det är inte konstigt alls. Våra ego vill inte. Egot vet att t.ex. ett retreat kan utmana oss och visa oss steg till förändring. Det är inget som egot är särskilt intresserat av. Den delen av oss vill bara hålla oss vid liv. Oavsett hur livet känns.
Jag upplever ofta ett visst motstånd när jag ska iväg på något som jag vet kommer ruska om lite. Även fast jag nu med många erfarenheter i bagaget VET att jag kommer må fantastiskt när det är klart. Så det gäller att hitta ett sätt att skilja på motstånd som kommer från egots rädsla inför utveckling och vad som är motstånd för att det är fel väg.
Retreat för att hitta din väg
Jag rekommenderar verkligen att ge dig själv tid för att dra dig undan en tid. Oavsett om det är en dag, flera dagar, en vecka eller mer. Vi behöver stänga av omvärlden emellanåt för att höra vad vi själva känner är sant. Så prova en retreat för att hitta din väg. Känns det läskigt så börja smått, stäng av telefonen i några timmar och gå ut i skogen för att bara vara. Lyssna till naturen, sätt dig ner i mossan eller känns underlaget under fotsulorna när du går. Stäng ute den artificiella världen och connecta tillbaka till naturen, bli mindful om hur du upplever det.
Tillsammans med andra
Vill du hellre göra det tillsammans med andra? Om det skrämmer dig att vara i tystnad med dig själv, så kanske du kan börja med att vara del i en grupp. Varje tisdag så har vi en slags retreat i Asige bygdegård, där vi möts under 90 minuter för Sensing Yoga. Det är ett sätt att landa i dig själv, bli närvarande i kroppen och uppleva det som pågår i dig. Vill du vara med en gång så går det finfint att komma med på drop-in, bara boka din plats här.
Är du intresserad av att ta del av en halvdags-retreat i skogen? Skriv till mig här och berätta.
Om intresse finns så ser jag framemot att leda dig in till dig själv, med hjälp av naturen.
Det finns så mycket kraft och visdom att hämta i naturen, precis som inuti dig själv. För du, och jag, är också en del av naturen. Av alltet. Om något, så är det vad en reträtt verkligen påminner mig om.
Ljus och värme,
Anneli
Let Your Sun Shine
Senaste kommentarer