Vecka 27 går mot sitt slut och kanske har du redan firat semester några veckor, eller så kanske det är just idag din ledighet startar…? Även om vi de senaste dagarna pyltat på oss lite varmare kläder så är vi inne i sommarens somrigaste månad – juli. När vi nu är i semestertider så gör jag en liten återblick…
Semester och helt slut
En vecka kvar innan semester och jag jobbar långa timmar ända in i kaklet, så att jag verkligen hinner få klart allt som jag vill. Och som arbetsgivaren såklart förväntar sig. Fyra veckors semester, då vill jag inte ha en tanke på jobbet så bäst att jobba undan allt så att det är någorlunda förberett för när jag är åter på kontoret.
Lättnaden när semestern väl är här, jag lämnar jobbet och inser att jag är sååååå trött. Helt slut faktiskt! Första dagarna på min ledighet, det slår aldrig fel – jag blir vrålförkyld! Som att kroppen nu säger – ÄNTLIGEN! Nu ska vi slappna av och jag (kroppen) behöver tid att städa ur systemet. Smått panik över att ledigheten snart är över, fast den precis börjat. Jag har ju massa roliga saker på schemat som jag ska hinna med, även om jag mest av allt bara vill vara ledig. Bara vila. Göra ingenting. Hinna ikapp.
Sista veckan på min semester, jag börjar hinna ikapp. Kropp, själ och själv har liksom börjat hitta varann och smälta samman, jag har mer en känsla av att vara ETT med alla delar av mig. En mer samlad, balanserad version och ett betydligt skönare tillstånd.
Semester som bortblåst
Första dagen tillbaka på kontoret och min semester är som bortblåst. Min samlade version splittras så sakteliga och mitt stressade sinne jagar iväg längs to-do listan. Det är också roligt. Jag upplever en kick när stressen jagar på mig och alla saker som pockar på, får mig att känna en slags ”viktighet”. Jag får ofta uppskattning för mitt arbete och det är ju ofta roliga saker. Någonstans känner jag ändå… Det här är inte hållbart. Det här är inte vad livet går ut på. Jag älskar friheten som ledigheten gav mig, att styra min tid och mitt liv…
Semester var mitt andningshål
Så var livet för mig för ett gäng år sen. Semestern var andningshålet för att hinna ikapp mig själv, den stunden på året för att känna in vad bara jag ville. I vardagen fanns inte det utrymmet och det gjorde att min tank så sakta men säkert tömdes på energi. Semestern fyllde på, men det var inte tillräckligt för att vara hållbart i längden. Så fort vardagen kom åter så var det som att mitt semester-tätade hål i tanken sprack igen och energin sipprade ut. När nästa semester närmade sig var energitanken nere på lånade resurser och det var ett under att den höll ihop. En veckas förkylning och några veckors ledigt för att på nytt lappa ihop tanken, fylla på med nytt bränsle och sen – samma visa igen.
Det är inte hållbart och det var det inte heller för mig. Sista sommaren på arbetet, som jag sen blev sjukskriven från, tog det 6 veckor för att hinna någorlunda ikapp och få några dagar med energi. Då räckte det för kroppen att närma sig byggnaden där jag jobbade för att börja skaka och jag förstod att detta kommer inte hålla. Muskelminnet, kroppen, visste. Jag började inse att så här ska det väl ändå inte vara.
Leva för att jobba, eller jobba för att leva?
Jag har alltid sagt att Jag lever inte för att jobba, jag jobbar för att leva. Någonstans på vägen hade detta uttryck kastats om utan min vetskap och plötsligt fann jag mig jobba på tok för många timmar för att sen bara överleva. För mig är det stor skillnad på att överleva och att verkligen LEVA livet som en verkligen vill.
För att motivera mina medarbetare så peppade jag med anledningar till varför arbetet vi gjorde var meningsfullt och att de var viktiga. Jag förstår nu att det var allra mest för mig själv, för att övertyga mig själv att det jag gjorde var meningsfullt. ❤
Det höll inte längre och motvilligt började jag inse att det behövdes radikal förändring för att finna meningsfullhet i tillvaron. Vad skulle jag göra?!
Frihet att styra min tid
Frihet har alltid varit viktigt för mig. Även om jag jobbade mycket, så hade jag ändå friheten att kunna flexa lite grann. Jag hade ingen stämpelklocka eller telefontid att passa och det hade jag svårt att se mig själv gå tillbaka till.
Någonstans så har jag alltid velat bestämma själv. Jag drömde tidigt om frihet att bestämma själv och att styra min tid. Det var det som skulle ge mig ro i själen och känslan av att vara fri.
Behöver inte längre semester
Några år senare så lever jag nu min dröm. Jag har friheten att styra min tid och jag älskar det. Numera lever jag ett liv som jag inte behöver semester ifrån. Jag ser till att hålla min energitank välfylld. Självklart är det fortfarande trevligt med semester, men den är inte längre nödvändig som andningshål. Kontakten med mitt inre, reflektion över livet är väl integrerat i min vardag. Och det är jag så tacksam för. 🙏
Hur är det för dig?
Känner du igen dig i någon av versionerna? Överlever du fram till semestern för att sen leva upp några veckor? Eller lever du ditt liv så som känns meningsfullt, så som du vill, året runt?
Sommaren är oavsett en tid för att leva ut, att leka, vara spontan, chilla lite och kanske dyker det då upp tankar på ett annat liv… Nya drömmar som vill uttryckas genom dig. 🌻
Behöver du någon som möter dig där du är, som lyssnar och inte dömer? Boka ett Supportsamtal – Let Your Sun Shine för support att komma vidare. Passa på nu, det är helt kostnadsfritt i sommar – fram till sista augusti. 🌞
Har du frågor, reflektioner på detta eller kanske önskemål om ämnen här så kan du alltid kontakta mig här!
Önskar dig allt det bästa och en solig helg! ❤
Ljus, värme & avslappning!
Anneli
Let Your Sun Shine
PS. Bild från 2010 med min vän Emelie, som dessutom är skaparen av min fina logga. Inte trötta av utmattning utan snarare av en skumpig resa med många intryck i Australiens norra outback. En favoritbild. ❤
Senaste kommentarer