En Healers Resa

Hej och happy friday, jag hoppas du har haft en fin vecka! 🌷

Mycket har hänt denna vecka känns det som. Helgens sommarfeeling är utbytt till kalla vindar. Det var härligt att få en försmak på vad vi har framför oss, med sol och värme. I tisdags hade vi avslutning för vårens Sensing Yoga termin i Asige bygdegård och det var väldigt fint. Det kommer ny termin till hösten och många har redan anmält sig för att fortsätta då, vilket värmer mitt hjärta oerhört. Älskar dessa kvällar med snälla rörelser helt på kroppens villkor och tillsammans i en fin gemenskap. Tacksam. 🙏

För en tid sen blev jag intervjuad av Angelica Weston, som driver Youphoria. Jag går hennes utbildning till Diplomerad Kristallhealer på distans och fick vara först ut i intervjuserien på hennes blogg. Avsnittet släpptes i onsdags och det var lite skräckblandad förtjusning måste jag erkänna. Det var ett tag sen vi hade samtalet och jag minns knappt vad vi talat om eller vad jag sagt. 😊 För mig var det första gången att bli intervjuad inom det här området och det var både kul och lärorikt. Minns att jag var lite svettig efteråt, haha. Vill du höra vårt samtal så hittar du det här, på Angelicas blogg.

Hon kallade det för En Healers Resa och jag tyckte det var så fint. Att resa är något som jag har gjort väldigt mycket och älskat. Jag ser också livet som en resa och att vi längs den här resan ständigt lär oss. Om vi vill. ❤
Min resa till healer startade nog betydligt tidigare än jag trott, inser jag nu. En Healer söker läkning och på något plan så var det vad jag sökte i mina resor, om än mestadels omedvetet…

Bilden är gammal och från en resa i Norge, dit jag körde min lilla campingbuss. Jag hade upptäckt Qigong och var förälskad i stillheten. Som jag berättar i intervjun så var Qigong starten för mig att arbeta med energier. Det tog mig en bra tid att öva upp förmågan att uppleva det subtila, men jag var fascinerad och upptäckte att mitt liv skiftade till mer lugn och balans. Men min inre resa startade genom många yttre resor…

Resa för utveckling

Resa är något som jag tidigt längtade efter och som jag haft förmånen att kunna göra väldigt mycket. Med familjen reste vi inte mycket, förutom någon vecka i Värmland för skidor och kanske en mintur till Danmark med grannarna. Annars var vi hemma och det var sköna somrar, vi hade alltid mycket för oss så det var inget jag saknade alls. När jag blev äldre så längtade jag iväg, vet inte till vad egentligen men tror det var min äventyrslusta och stora nyfikenhet av att se mer av livet. Min första resa själv var på gymnasiet, en utbytesvecka till Poznan i Polen och det var verkligen en lärdom. Som jag längtade hem. Att bo i en familj där jag knappt kunde göra mig förstådd, äta mat som inte var som hemma och överhuvudtaget helt annorlunda jämfört med vad jag var van. Det var lite läskigt och det stärkte mig på många sätt, det förstår jag nu. 😊

Senare så var jag i Ryssland vid ett par tillfällen, också på utbytesresa och hade sen ryska elever som bodde hos mig. Det är väldigt berikande att möta människor från olika kulturer, det öppnar upp för en större förståelse och har också lärt mig mycket om mig själv. Och mina föräldrar, som inte reste, fick liksom ändå uppleva olika delar av världen genom dem som kom hem till oss.

Jag fick blodad tand för att resa och var runt mycket i Europa innan jag fortsatte till Asien. 2008 flyttade jag till Australien för att studera ett halvår och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var första gången jag reste iväg helt själv på äventyr, med endast första natten bokad och tilliten till att resten skulle ordna sig. Minns att jag grät hela flyget till Frankfurt och mellanlandningen, det var svårt att säga hejdå till mina föräldrar. Ändå gjorde jag det. För jag visste att det var rätt. Långflygningen sov jag sen utmattad nästan hela vägen och min granne tittade på mig med förundrad blick när vi skulle gå av, du har verkligen sovit hela vägen! Japp, det är en fantastisk förmåga jag har – att sova varsomhelst, närsomhelst. 😊

Efter det gick flyttlasset till Manila och tre år som Ägarsrepresentant åt företaget jag arbetade för i Sverige. En fantastisk tid på så många sätt och den tid som verkligen kickade mig ut ur komfortzonen. Där lärde jag mig att hoppa ut och göra saker som jag aldrig gjort tidigare. Så tacksam för den tiden och för att det nu är betydligt lättare att göra saker som känns obekväma, eftersom jag övat mig såpass mycket. Glad att jag tackade ja till det äventyret, även om jag tvivlar på att jag skulle göra det igen. 😏

Under en 10-15 års period så reste jag väldigt mycket och passet jag använde mest under den tiden har endast någon blank sida kvar. Många var gångerna som jag längtade hem, men så fort jag varit hemma en kort tid så längtade jag iväg. Jag förstår nu att det hem som jag längtade efter inte är en fysisk plats här på jorden – utan mer en känsla i mig själv. Kanske finns det även en fysisk plats, just nu känns Asige som hem och helt klart är att OM det finns en fysisk plats så är den väldigt grön, skön och lugn. 🌻

Det sker på insidan

De sista fem åren så älskar jag att vara hemma, jag blev nästan lite ”travelled out”. Jag behövde samla ihop mig och resandet som jag påbörjade på utsidan, det fortsätter på insidan. Det är där den verkliga resan sker, även om jag tror att många gånger kan den fysiska förflyttningen vara en hjälp på vägen. För att hitta in, att få kontakt med mer av sig själv. Det öppnade åtminstone mig för att se på livet ur fler perspektiv och att inget är svart eller vitt. Resan till Healer är en pågående process. Att vara Healer är att vara i en läkande process och hjälpa andra att vara i en läkande process. DET är en ständig resa i sig. Vi har så många lager, som vi tror att vi är. Det är först när vi skalar bort lager efter lager som vi börjar få kontakt med vem vi verkligen är. Ren kärlek. ❤

Önskar dig en fantastisk helg, på din resa genom livet

Anneli

Let Your Sun Shine