För ett och ett halvt år sedan så var jag på Mallorca för att vandra några dagar och jag hade bestämt mig för att samtidigt ta en mobilpaus. Vandringen tog fyra dagar och när jag startade i Valldemossa så stängde jag samtidigt av min mobiltelefon. Jag hade förberett mig innan genom att kolla kartan noga och även printat dagsetapperna för att inte behöva google maps, som jag annars är en ganska flitig användare av. Det är fantastiskt bra att den kartfunktionen finns, men jag tror samtidigt att jag (och kanske fler med mig) blivit för bekväma för att tänka själva…
En annan sak som oroade mig litegrann var att inte finnas anträffbar överhuvudtaget under den här tiden. Konstigt så var det inget jag eller vi funderade på innan mobiltelefonens intågande, men nu är det så skrämmande. Jag funderade ett tag på varför det var läskigt och kom fram till att det skulle vara om något hände mina nära och kära, jag skulle inte få reda på det. Å andra sidan så befann jag mig ändå på långt avstånd, så att komma hem skulle ta tid oavsett – några dagar helt frånkopplad kunde inte skada kom jag fram till.
Fotografering då – ville jag inte föreviga denna resa…? Övervägde att ta med min kamera, som jag inte använt på väldigt länge eftersom mobilen numera är lika mycket kamera som telefon. Kom fram till att min packning skulle vara väldigt lätt och kamera bortprioriterades. Dessutom så ville jag se hur upplevelsen skulle vara – utan att ständigt se vyer eller annat som föremål för ett fotografi. Sociala medier var det enda som var väldigt lätt att avstå och som jag dessutom såg framemot – vad skönt det skulle bli.
Klarade jag det? En nitisk person kanske skulle säga nej, men jag tycker jag lyckades bra. Vid ett par tillfällen tog vyerna andan ur mig och kameran (mobilen) kom fram för ett par klick. Jag hade förutsett att det kunde hända, men hade gjort det svårt för mig och stoppat mobilen längst ner i packningen. Skulle jag ändå välja att ta upp den, så hade jag satt den i flygläge för att inte få några aviseringar – utan endast använda den som kamera. Jag är glad för de bilder jag tog, känns ändå fint att ha något minne digitalt – även om de bästa minnena finns i mig. Upplevelsen utan en kameralins ständigt redo blev så mycket mer närvarande för mig och jag uppskattade det än mer. Jag hade också som ambition att vara tyst så långt det var möjligt, för att höra min egen inre röst tydligare. Att koppla ur innebär samtidigt att koppla in – till sig själv och sin sanning. Vandra drygt 8 mil på fyra dagar var tufft rent fysiskt, men sinnet kändes lättare. När jag var klar och kommit fram till Pollenca för att ta bussen tillbaka till Palma, så var det ett sådant inre motstånd till att slå på mobilen att jag avvaktade tills jag var tvungen. Jag hade tidigare varit utan mobilen på en tystnadsretreat på Loka Brunn under en helg och jag upplevde samma motstånd då till att slå på mobilen igen – det är ett sådant lugn att vara utan och jag känner mig mentalt så mycket piggare utan alla intryck som den lilla rutan ständigt ger.
Varför är det så svårt och varför gör jag inte det oftare? Egot och hjärnan vill ha distraktion för vad händer om vi bara vilar i det som sker? Ingen vet och det är jobbigt för kontrollerande hjärnor. Det antar jag är en av förklaringarna i alla fall, en annan är Egots bekräftelsebehov – som älskar likes i sociala medier t.ex. Eller kanske är det så att det är skönare att följa andras liv, för då slipper jag höra eller känna vad mitt eget egentligen behöver. För det är inte bara enkelt att utvecklas – det kostar, men belöningen är värd priset! Du kan aldrig gå bakåt, ditt hjärta kommer vägra. Det är kanske också det som skrämmer, även fast vi känner att vi inte är helt rätt på vår hjärtats väg så vet vi vad vi har… men inte helt vad vi får.
För en tid sen så scrollade jag på min Instagram och såg min fina vän Evelina (@halsocoachevelinae) som publicerat att hon kopplar ur sig en vecka. Jag blev påmind och inspirerad att göra detsamma, så från och med idag så tar jag en paus från sociala medier i en vecka. Återkommer på måndag med rapport om hur det gått och hur min upplevelse är.
Önskar er alla en skön närvarande och inkopplande vecka!
Senaste kommentarer