Jag har ofta fått höra att jag är modig, eller orädd, för att jag gjort mycket adrenalinkickande saker. Sen jag var liten så har jag tyckt om fart och när det killar i magen. Älskade när pappa buskörde hemma på grusvägen och sen jag var 14 -15 så gjorde jag detsamma. Det är nog preskriberat nu tänker jag. 🙂 Jag ansågs modig för att åka allt på Liseberg, så fort jag tilläts. Som tur är har jag alltid varit lång och därför fick jag tidigt åka lite fräckare attraktioner. Min mamma var tvärtemot och var nervös inför att åka Farfars Bilar, så vid något tillfälle sa jag att ”vilken tur att jag blev som pappe och inte som mamma”. Jag tänkte att det måste vara tråkigt att gå miste om alla dessa roliga grejer. Bungy Jump hade alltid varit en dröm, så när jag var i Sydafrika och vi passerade världens, då, högsta hopp så var det självklart för mig att prova. Lite nervös ska jag erkänna att jag var då, men efteråt var jag hög på livet länge. För drygt 10 år sen reste jag runt Nya Zeeland och där fanns möjligheten till fallskärmshopp, självklart valde jag högsta höjden – när jag nu ändå fick chansen liksom. Det var än fräckare än bungy jump, då det faktiskt dessutom var njutbart under den lite lugnare delen av resan. 🙂
Alla dessa ”on the edge” upplevelser anses ofta som en skala för hur modig någon är. Jag håller inte med. Vi läser en del Bamse här hemma och jag tyckte det var särskilt bra häromdagen. När Lille Skutt var liten retades han av sina syskon för att han var en sån fegis, som inte vågade någonting. Sen när väl en av syskonen var i rejäl knipa, då var det Lille Skutt som vågade på riktigt och räddade honom. För när det verkligen behövs är Lille Skutt modig, då trotsade han sin rädsla. Innan dess behövde han inte och frågan är om vi är så modiga om vi själva inte är rädda… Vad är mod egentligen?
Mod är inte frånvaro av rädsla, utan triumfen över den.
Den modiga människan är inte den som inte är rädd,
utan den som övervinner rädslan.
– Nelson Mandela
Så att vara modig är inte alla de där ”farliga” sakerna i sig, utan det är när vi känner rädsla för något och ÄNDÅ gör det. För att det är viktigt, av någon anledning. Numera är inte de där adrenalinkickarna överst på min agenda längre, utan snarare att vara sann i mig själv, att walk my talk. Det har varit nog så läskigt många gånger och krävs mod att göra just det. Att våga stå upp för dig själv, även om omgivningen inte alls är av samma åsikt eller kan se samma sak som du. Det är sant mod för mig. För vi är flockdjur och det är lätt att ”rätta in sig i ledet”, att göra det som samhället eller andra förväntar sig av en. När det görs på bekostnad av en själv, när vi gör det av rädsla för att inte få vara med så trycker vi samtidigt ner oss själva. Att agera modigt är otroligt stärkande. Om det är än så små saker som vi gör, så ökar dessa vår inre styrka för att på sikt träna upp vårt mod. Lite som att träna muskelmassa, så börjar du ju inte med 100kg på en gång, utan vi tränar successivt upp vår kropps muskler. Precis samma med våra Mod-muskler tänker jag.
Bli medveten om vad du vill
Första steget för att öka upp ditt mod är att bli medveten om vad du faktiskt vill göra och VEM du vill vara. Innan du vet vem du vill vara, så följer du troligen den mall som andra satt på dig att vara. Det är inte säkert att den är helt enig med din egen. Skulle tro att du, precis som jag, många gånger anpassat dig för att vara omtyckt och passa in. Det är inget vi behöver slå på oss själva för, det är helt enkelt så vårt samhälle har fungerat under lång tid. Antingen så väljer vi att vara kvar i det, eller så väljer vi att släppa den version av oss som andra skapat för att plocka fram den version vi innerst inne vill vara. Den resan är ofta obekväm, men väl värd att göra. Du kommer behöva mod att stå upp för dig själv i olika sammanhang och du kommer också bli stärkt av att göra det. Det kommer ge dig enorm glädje och energi, på sikt. 🌞
Tro inte på allt du tänker
Jag har skrivit om detta innan, att vi tänker till största del samma tankar varje dag. Tankarna kan ses som någon som vill skydda oss från allt som är farligt. Men som också gör oss handlingsförlamande, oroliga och hämmar oss från att göra det där som vi kanske egentligen vill. Att bli medveten om detta och dina tankar är viktigt. För så fort vi vill göra något nytt så sätter tankarna igång för att skydda oss, de kommer från vårt hotsystem i hjärnan. De vill bara hålla oss borta från hot och faror. Har du en stark inre kritiker kan du se det som att du har en starkt överbeskyddande väktare i ditt system. Det betyder inte att allt denna väktare säger är sant. Det är lite mer som att den beklär dig med hängslen och livrem, fast att du egentligen inte behöver något av det. Att distansera sig från sina tankar är hjälpsamt. Istället för ”jag tänker…” uttrycka ”jag har en tanke om…” Visst, är det en stor skillnad? Tanken är då separerad från oss själva och lättare att släppa taget om. Eftersom allt är energi, så är även ord det och hur vi uttrycker oss. 🙂
Inte nog med att vi har någon form av egen inre kritiker, så kommer vi mest troligt stöta på någon form av yttre ”väktare” som på olika sätt vill ”skydda” oss från att göra något nytt och ”farligt”. Precis som att bli medveten om dina inre tankar så var bara medveten om att det motstånd du möter av andra, handlar enbart om deras inre kritiker och deras rädslor. Inte alls om dig faktiskt. ❤
Bli solklar
Att modigt stå upp för sig själv innebär inte att skrika högst utan snarare om att stå i sin kraft, utan något behov av att övertyga någon annan. 🌞
För mig handlar det många gånger om att sätta gränser, att fråga istället för att tolka och att helt enkelt uttrycka min åsikt när den efterfrågas eller när jag känner att det behövs för att inte jag ska misstolkas för att hålla med i ett sammanhang där jag inte gör det. 🙂 Att endast uttrycka min åsikt för uttryckandets skulle är för mig lite som i Lille Skutt-historien. När vi är solklara i vår egen sanning, så behöver vi inte trycka den i halsen på någon annan för att den ska bli mer sann. Den är redan det för mig. Frågar de däremot, så får de den. Och känner jag att det skulle vara av hjälp om jag delar mina tankar, så gör jag det.
Säkerligen så har du, precis som jag, använt många förminskande uttryck när du pratat. Ord som kanske, nog och lite är frekvent använda ord i dialoger men egentligen onödiga när det kommer till att uttrycka vår sanning. Att sluta använda dessa ord och även sluta lägga huvudet på sned, eller skratta ursäktande, gör oss mer solklara i vår uppenbarelse. Det är stärkande. Kan kännas väldigt läskigt om vi är vana vid att ständigt gardera oss men gör ryggen lite rakare och gör oss lättare att förstå. Detta är ett ständigt arbete tycker jag själv, för mönstren sitter djupt. Ett annat fenomen är Man eller Jag och där anar du säkert vart jag vill komma… Vad är modigast? Vad är mest sant att använda? Om jag säger man om något som jag tycker, så blir det både otydligt OCH jag drar dessutom med dig i samma tyckande – fastän det kanske inte alls är så för dig.
Mod är handling
När du vet vad du vill och vem du vill vara, så kommer vi till det som gör oss modiga på riktigt. Vi agerar därefter. We walk our talk. Börja med små saker, små steg som leder dig till ditt mål. Gör något som känns roligt, som du inifrån dig själv verkligen blir alldeles lyckopirrig av. Vill du bestiga ett berg, fast du är höjdrädd så börja med en kulle eller klättra några steg på en stege. Jag tänker att alla med högtflygande drömmar har börjat i små steg, i riktning mot det stora målet.
Själv utmanade jag mig själv och var lite extra modig i helgen som gick… Jag initierade mina första elever i Reiki.
För drygt 10 år sedan så började jag gå på Reiki behandlingar, helt ny på healing och trodde att det var alldeles särskilt unika människor som blivit utvalda med den gåvan. För mig var det modigt att gå dit överhuvudtaget, det var något väldigt nytt för mig och lite spooky i början. Mitt mod tränades i flera år. För fem år sen valde jag att själv gå första kurs-steget i Reiki och efter några månader även andra graden. Vilket betyder att min uppfattning hade skiftat, jag förstod att det inte var få förunnat – även jag kunde ge healing vidare. Steget därifrån till att själv bli lärare och lära ut var så stort så det tror jag knappt att jag ens vågade tänka. Nu, ytterligare fem år senare, efter att ha djupdykt i egen självrannsakan under mitt studieår till Reiki Master och efter att ha gett närmare 300 behandlingar så vips hade jag bestämt mig för att hoppa… Styrkt av att ha assisterat hos min lärare under en helg, så slängde jag ut frågan – fanns det ett intresse av att bli initierad i Reiki steg 1 av mig. Det gjorde det, på 5 minuter så hade jag min första grupp klar. Då fanns det liksom inte så mycket tid till tvekan, det var bara att köra. Att agera. Under helgen som gick hade jag förmånen att leda två nyfikna, modiga, själar genom första graden av Reiki. För mig var det en anspänning inför, hur skulle det bli, hade jag allting klart, hade jag tänkt på allt, skulle jag klara det osv. Ni vet, den där inre kritikern som vill skydda mig från faran. Jag klarade det. De klarade det, med bravur. Vi var alla stärkta, glada och energifyllda efter. Och jag kunde känna stolthet över mig själv, för att jag vågade och även när jag såg på min väg hit. Alla stegen jag tagit fram till nu, som har lett mig hit. Stegen framöver kommer ta mig vidare och det kommer bli fler utbildningar i Reiki. Helt klart. 🌞
Så summa summarum, vem vill du vara och hur kan du idag göra något som styr dig på den vägen? ❤
Det är värt det. Om du varje dag gör något litet för att träna ditt mod till att bli mer och mer aligned, autentisk, sann, dig själv – vad du önskar kalla det – så kommer du om fem år se tillbaka från en helt annan platå än idag. Kanske kan du idag inte ens föreställa dig utsikten därifrån, men små steg leder också fram.
Lycka till du modiga läsare och ha den bästa av helger! 🌻
Mod, ljus & värme,
Anneli
Let Your Sun Shine
Senaste kommentarer