Den meningen dök upp i mig när jag promenerade. Blev lite ställd först, tänker att det är en mening som ofta uttrycks med lite ifrågasättande ton. Eller hur reagerar du och din kropp när du läser meningen, eller får höra den? Jag tänker mig att jag skulle bli lite förnärmad, som att jag INTE ska vara här.

Jag gick vidare och funderade på om det kanske är så att vi blir förnärmade av den för att vi faktiskt inte VET, så noga. Vad gör jag här egentligen? Har det hänt dig att du levt livet bekvämt och till synes utan några större draman eller konflikter, ändå uppträder ett inre skav. Ett skav som du kanske inte vill kännas vid, för skav brukar betyda behov av förändring och ditt liv är ju ändå bra. Jag tänker att det där Skavet är den som ställer frågan; ”Vad gör du här?” Skavet gör det utav välvilja, för att leda oss till den/det vi är ämnade till.

Frågar du dig själv meningen med livet ibland?

Eller är det en fråga du helst skjuter undan, för stor, för obekväm…? Jag är övertygad om att vi behöver ställa oss den meningen allt emellanåt, att vi behöver gå hand i hand med vår mening med livet. Annars tappar vi den, vi tappar meningen med livet. Vi kan leva bekymmerslöst, överflöd av tillgångar och materiella ting, gott om relationer – men där inne känns det… ingenting. Tomt. Kanske har du ett arbete som ger dig en god inkomst, roliga arbetsuppgifter och du tänker (din hjärna tycker) att du är på helt rätt plats. Ändå kommer Skavet – din själ och ditt hjärta längtar tydligen efter något annat. Du förstår inte riktigt varför, vad det är som känns. Troligen finns det något som är mer viktigt, mer på riktigt, för dig än det liv du lever just nu. Att ställa sig existensiella frågor är inget vi är tränade i så som samhället ser ut och att då tillåta sig att fundera över det som inte känns riktigt rätt, kan vara svårt. Du vet vad du har och det är bekvämt och en trygghet. Så det kan vara väldigt skrämmande att öppna på locket till det som skaver och det kan vara frustrerande att ”inte bara vara nöjd”. Så du kör på lite till.

Till slut så orkar inte Skavet bara skava längre, du kanske blir sjuk gång på gång, du blir stel i bröstryggen och i axlar/nacke, kanske återkommande huvudvärk eller migrän. Du unnar dig massage regelbundet och det hjälper, det onda försvinner för ett tag och du pustar ut och lever vidare. Snart nog kommer det tillbaka och en ny massage ”trollar” bort det för ett tag. Så kan det hålla på. För så länge vi inte gör något nytt så får vi inga nya resultat. Nu är ju jag massör, så du kanske undrar om jag menar att det inte spelar någon roll? Missförstå mig då rätt, massage är fantastiskt och gör underverk. Det är väldans skönt för både kropp och själ, frisätter oxytocin och hjälper kroppen till självläkning. Det jag menar är att massage som enbart används till akut-hjälp kommer inte skapa någon förändring i det långa loppet. Massage är en fin hjälp och kan göra en medveten om de spänningar som finns. Mellan massage-sessionerna kan du börja fråga dig, vad är det som sitter fast i min bröstrygg/axlar/nacke…?
Är det stress från arbete, kan jag ändra på något där?
Har jag lätt för att uppleva kärlek, eller skyddar min låsta bröstkorg mig från att bli sårad?
Är axlarna tunga/spända, finns det bördor i mitt liv som tynger mig som jag kan börja släppa taget om?

Allt hänger ihop

Visst är vi överens om att vi är mer än bara en fysisk kropp? Visst har du någon gång blivit sårad, besviken eller känt sorg och upplevt hur kroppen krympt ihop litegrann, hur det gjort dig trött eller kanske skapat huvudvärk? Kanske märker du i stunder av glädje, förälskelse och upprymdhet att hela kroppen känns lätt och all smärta är som bortblåst?

Vi är en komplex och enkel helhet på samma gång, allt hänger ihop. Det finns många exempel på människor som läkt sig själva genom att använda till exempel affirmationer eller att fokusera på det friska och låta det få expandera i kroppen med sitt medvetande. Två fina förebilder som jag kommer på nu är Louise Hay och Dr. Joe Dispenza. Louise har en bok som heter Heal Your Body (finns i Solglimten) där hon identifierat en känslomässig orsak till det fysiska problemet i kroppen. Väldigt intressant och det kan få bli ett eget inlägg.

Själen är den del av oss som söker mening och syfte. Det är den som skaver när vi inte lever utifrån vår kärna. Så tillåt dig att vara den människa som du är, längst där inne. Att ställa dig frågan ”Vad gör du här?” är av yttersta vikt för att leva ett meningsfullt liv. Det tror åtminstone jag, men jag kan ha fel. Som älskade Björn Natthiko skrev.

Så glad att Du är här och önskar dig allt det bästa!

Ljus & värme,
Anneli