Eller nja, kanske överdrivet… Mer joggat, eller kanske inte ens det… Men lunkat, det har jag. Lunk-joggat, hela 3 km! Så tacksam för det – för många saker…
I helgen, i busvädret – som jag gärna kallar mysväder – så turades jag och kärleken om att sticka iväg på en liten träningsrunda själva. I mer eller mindre regn, och vi tyckte båda att det var alldeles fantastiskt. För min del var det första gången på väldigt länge som jag joggade en runda, eller kanske lunk-joggade – åtminstone växeln över powerwalk. Det var så härligt! Absolut inte lätt eller skönt hela tiden, men när det tog emot så påminde jag mig själv om vad min kropp varit med om det senaste halvåret och jag kände sådan tacksamhet över att ha en kropp som kan vara gravid, klara förlossning och som har friska ben att springa/gå med. Inget att ta för givet.
Det var andra gången jag lämnade Edith själv med sin fina pappi och det kändes fint även denna gången. Jag vet att hon är i lika goda händer med honom, han vill henne lika väl som jag – även om vi inte alltid använder samma metoder. Det är viktigt att tänka på och även låta dem hitta sin väg/relation. Jag tror det är lätt som mamma att ”ta över” när lilla livet piper, hen har trots allt legat och grott 9 månader i mammans mage – så det klart att där finns ett band som partnern inte delar. Men att mamma alltid vet bäst eller att mammans sätt är det enda som är rätt, det tror jag inte. Snarare tror jag därför att det bara är bra att mamma ger sig iväg en stund ibland, det ger också partnern en mer verklig bild av hur det är att vara hemma själv. Detta är såklart individuellt i alla relationer, men för mig så ser jag en ännu större möjlighet för Edith och hennes pappa att skapa en nära relation. Samtidigt så fylls jag av en sådan kärlek till dem båda, när jag ser dem tillsammans, och tacksamhet över att dela det här livet tillsammans med S. Jag tror också att jag blir en bättre mamma när jag får möjligheten till såna här små pauser och att hålla igång kroppen.
När jag plockade fram mina väl undangömda träningskläder så kändes det som att jag skulle ut på äventyr och det kändes verkligen kul och motiverande att ta på dem igen. Jag såg framemot en liten löprunda, som ni redan vet mer blev en lunk-jogg-runda. Med hjärtat fyllt av kärlek för mina två skatter, så gav jag mig iväg och efter 100 meter så började krämporna… Jag började gå för att mjuka upp ljumskar lite mer innan jag gav mig på det raskare steget igen. Det var skönt, lite regn i luften och mycket syre. Mellan åkrar och alldeles själv med mina egna tankar, utan ”bebisöra” på. Jag kände hur kreativiteten kom till mig och jag njöt, av det och att känna sådan enorm kärlek till min lilla familj.
Nu var det inte så att det bara var njutbart… Jag har trots allt inte sprungit eller tränat puls på väldigt länge, så ganska snart blev det jobbigt och tog emot. Känslan av glädje var dock kvar hela tiden, glädje och tacksamhet över stunden och över att ha en kropp som klarar av att springa. Som sagt – inget att ta för givet. Jag tackade för det, andades in och log – andades ut och tackade. Att le samtidigt som jag andades in, hjälpte mig att försätta kroppen i ett skönare läge och lättare att hålla kvar vid glädje även om det tog emot.
När det blev jobbigt och jag övervägde att gå, så sänkte jag tempot litegrann men fortsatte ändå att lunka på – det finns något meditativt i det också. Jag hämtade också kraft från min qigongträning och att andas in expansion i det område det tog emot. Samt hämtade ytterligare kraft i min pelare. Att känna min pelare högt upp i himlen och djupt ner under fötterna, det hjälper mig också med hållningen – även när jag lunk-joggar.
Pelaren är en fantastisk kraftkälla – oavsett utmaning. Det är otaliga gånger som jag använt mig av Pelaren för kraft, inte bara när kroppen säger ifrån – det kan vara när jag utmanas i en relation, diskussion eller vad som helst. Det finns alltid kraft att hämta i Universum.
Vad har ni för tricks när det tar emot eller ni behöver hjälp med extra fokus?
Denna vackra väg sprang jag på, dock med annat väder. Älskar att bo nära naturen!
Senaste kommentarer