Jag känner ofta av en rastlöshet. Kanske nån annan som gör det också. Det finns så mycket jag vill göra och jag planerar ofta framåt, samtidigt som jag egentligen inte vill missa en stund av nuet. Min hjärna verkar dock vilja ha aktivering konstant och där i tror jag min rastlöshet ligger.
Rastlösheten, med första impulsen att ”göra något” – vad som helst förutom det man gör just nu. Rastlösheten kan vara stressande, min kropp behöver ofta vila mer än vad rastlösheten tycker. Det tokiga är dock att det aldrig går att ”göra något” för att mota rastlösheten, så även om jag agerar på impulsen – så fortsätter rastlösheten lika starkt.
En aktivitet som hjälper mig är Qigong. Det är något jag gör, även om jag inte ”åstadkommer” något som kan visas upp eller något tydligt, omedelbart, resultat. Under Qigongträningen får min kropp röra sig låååångsamt, vilket gör att huvudet stillar sig något – får en rast – och tänker lite snällare, lugnare tankar efter. Lugnet som sprider sig i kroppen, når oftast upp till sinnet också och rastlösheten brukar stilla sig då. Det blir åtminstone tydligare för mig, vad jag vill fokusera på och min närvaro i stunden ökar.
Förhoppningsvis har du något sätt som funkar för dig. Om du nu är en sån som känner av den där rastlösheten. 🙂
Jag har läst i Tomas Sjödins bok ”Det händer när du vilar” och han beskriver det fint; Det är rasten som saknas. Det är inte sysslolös man är. Det är rast-lös.”
Allt gott och med förhoppning om att du ger dig själv rast. ❤️
Senaste kommentarer