Hur ofta lyssnar du till dig själv (ditt inre) och vad du faktiskt behöver – just i stunden?

Hur ofta upplever du att du stretar och att du får ”piska” på dig själv för att göra det du ska göra?

Finner du det lätt att ändra dina planer, för att ditt inre kallar på dig att ta det lugnt?

Sista frågan är mitt svar – näe… Men jag jobbar på det! Jag har blivit bättre på den första – att lyssna till vad jag behöver. Dock är inte det samma sak som att alltid agera därefter. Istället finner jag mig då stretandes med det jag har satt upp eller tänkt att jag ska göra. Oftast går inte de sysslorna så lätt, kanske skulle de gå lättare om jag lyssnade först och gav mig en stund av vad det nu kan vara som jag behövde och – SEN göra det som jag tänkt.

Idag blev en sån dag… Min ”jobb-dag” startar i princip nu, i skrivande stund – lagom till 15-kaffet. Jag frustrerades till en början över att inte kunna komma till ro, mycket kändes övermäktigt och alldeles för många tåtar att dra i… till slut gav jag upp med mitt stret, satte mig och mediterade, vände nosen mot solen, gjorde Yoga Nidra, vädrade hela huset och gick ut på en promenad… Där nånstans kände jag energin komma och nu sitter jag här med nyfunnen kreativitet och känsla av att ”allt är som det ska”.

Det är starka energier i omlopp på vår jord just nu. För oss energikänsliga kan det kännas kraftigt i kroppen. Den senaste tiden har för mig inneburit huvudvärk ibland, men framförallt trötthet – en trötthet som inte går att sova bort. Även på nätterna känns dessa energier av kraftigt och jag vaknar ofta mitt i natten. Det gör att min startsträcka är lite längre numera, trots att jag älskar morgonen.

Under denna tid känns det än viktigare att ta sig en liten stund varje dag att faktiskt lyssna till sig själv och ens behov, att ta hand om sig – på bästa sätt utifrån varje dags förutsättningar. Att vara lite extra snäll mot sig själv. Kanske ta sig ut i friska luften och fånga en stunds sol – istället för att scrolla genom senaste nyhetsflödet. Att stanna upp och känna kroppen, fötterna mot marken och huvudet mot himlen – vi lever här och nu. ❤️

Kärlek, ljus och värme,
Anneli